26
Sedan sade den vackras profet och slav: Vem är jag, och vilket skall tecknet vara? Så hon svarade honom, böjande sig ned, en fladdrande låga av blått, allberörande, allgenomträngande, hennes ljuvliga händer på uppå den svarta jorden, & hennes smidiga kropp böjd för kärlek, och hennes mjuka fötter ej skadande de små blommorna: Du vet! Och tecknet skall vara min extas, medvetenheten om existensens kontinuitet, min kropps allestädes närvaro.
